Kommunalhuset, Hedbys 14

Kommunalhuset ligger i nordöstra hörnet av Torget vid korsningen mellan Leksandsvägen och Bygatan. Byggnaden består av tre byggnadskroppar.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Kommunalhuset, Hedbys 14

Byggherre: Leksands kommun

Entreprenör: Byggnadsingenjör Nils Skoglund AB

Arkitekt: Åke Sjöman

Byggår: 1961–62

Placering och översiktlig beskrivning

Kommunalhuset ligger i nordöstra hörnet av Torget vid korsningen mellan Leksandsvägen och Bygatan. Byggnaden består av tre byggnadskroppar. En huvudbyggnad i tre våningar parallellt med Leksandsvägen men indragen från gatan med förgård. Mot söder ansluter en lägre och något smalare tvåvåningsbyggnad som är byggd ända mot grannhusets fasad. I vinkel längs Bygatan finns en byggnad som ursprungligen var i två våningar men som i samband med renovering och ombyggnad av kommunalhuset 2010–2011 höjdes ytterligare en våning. Samtliga byggnader har fasader av ljus slät puts, ursprungligen serponitputs.

Huvudbyggnaden har valmat tak medan övriga byggnader har sadeltak. Taktäckningen som ursprungligen var i glaserat holländskt lertegel har senare bytts till rödorange respektive gröna tvåkupiga takpannor, troligen av betong. Fönstersättningen består på framsidan av symmetriskt placerade breda tvåluftsfönster där en luft är ett smalare vädringsfönster. Fönstren ovanför porten har en markerad omfattning. Fönstren mot Bygatan är smalare enluftsfönster. Mot gården finns både de bredare och smalare fönstertyperna.

Huvudentrén inramas av en portal i profilerad granit. På framsidans övervåning finns en balkong med smidesräcke i mönster efter det kända bandvävda Leksandsbandet. Ovanför huvudentrén står med bokstäver på fasaden »Leksands kommun«.

Arkitekturstil

Kommunalhuset är uppfört i en lågmäld och stilren modernism endast med några få kännetecken som markerar att det är en offentlig byggnad och därmed avviker från ett kontors– eller bostadshus. På framsidan saknar byggnaden i det närmaste sockel.

Historik

Frågan om kommunalhus började spetsa till sig i början av 1950–talet. De kommunala förvaltningarna var vid tiden utspridda i flera olika byggnader i Noret såsom Söderlundska gården och Gästis. Efter andra världskriget, i takt med välfärdssamhällets expansion och offentliga sektorns allt större åtagande, växte sig de kommunala förvaltningarna allt större. Bland annat tillkom en särskild kommunalkamrerfunktion, idag motsvarande kommundirektör. Den första innehavaren Sven Baggens kom att få stor betydelse för utvecklingen av en ändamålsenlig kommunal organisation i Leksand under efterkrigstiden.

Vidare var det fler offentliga organ som hade intresse av att få plats i ett kommunalhus, exempelvis Polisväsendet som vid tiden ännu inte helt var förstatligat utan i huvudsak hade kommunen som huvudman. De lokalbehov som nämndes i diskussionerna var följande: kommunalkontor med sammanträdesrum och byggnadskontor; poliskontor med arrestlokaler; landsfiskalkontor; sjukkassa; arbetsförmedling; provinsialläkarmottagning; folktandvårdsklinik; distriktssköterska och turistbyrå. Efterhand tillkom frågan om biblioteket också skulle förläggas till kommunalhuset.

Vid sammanträde 1954 tillsatte kommunalnämnden en kommitté för att utreda frågan om plats för ett blivande kommunalhus. Det fanns ingen plats reserverad i stadsplanen för kommunal förvaltningsbyggnad då sådana inte var så vanliga när planen hade upprättats. Ett av alternativen var att placera kommunalhuset vid det nya Torget men det uppkom svårigheter att förvärva tillräcklig mark. Man kom inte överens med ägarna till marken vid Torgets sydöstra hörn. Flera politiska företrädare yttrade sig då för att uppföra ett kommunalhus mitt emot tingshuset vid Kyrkallén. I december 1955 togs också ett principbeslut i kommunfullmäktige om förvärv av tomtmark mitt emot tingshuset för uppförande av kommunalhus. Även Sparbanken uppvaktades med frågan om det var möjligt att förvärva deras tomt vid Torgets sydvästra hörn men det visade sig inte vara möjligt.

Två förvaltningsorgan var inblandade i frågan: Leksands kommun samt Leksands–Norets municipalsamhälle. Municipalsamhället, även kallad »municipen«, yttrade sig negativt om föreslagen placering av ett kommunalhus söder om Kyrkallén, då alltför stora landskapsvärden fanns i området. Kungliga byggnadsstyrelsen yttrade sig också negativt om förslaget »ur stadsbildens synpunkt och för den allmänna trevnaden i övrigt, särskilt med hänsyn till miljön omkring kyrkan.« På tidningarnas insändarsidor försiggick under 1956 en flitig debatt med flera olika förslag. Även kvarteret Vinkeln norr om centrum fanns med i alternativen för kommunalhusets placering.

I mars 1956 gjorde dåvarande distriktsarkitekten Erik Wåhlin en skrivelse i saken. Wåhlin menade att de flesta med ett kommunalhus avsåg en pampig byggnad men att det främst handlade om en nyttobyggnad för kommunens kamerala, administrativa och sociala verksamhetsgrenar som gagnade både socknen och municipalsamhället. För tjänstemännen spelade det kanske ingen roll var kommunalhuset placerades, påpekade Wåhlin, men det spelade roll för sockenbon som hade ärende till kommunalhuset och samtidigt ville besöka Norets affärer och hinna med en kopp kaffe. Med hänsyn till dessa personer och denna typ av ärenden borde kommunalhuset ligga i och inte utanför affärscentrum, argumenterade Wåhlin. Polisen hade också nytta av ett centralt läge. För affärslivet skulle den traditionella affärsgatan Norsgatan komma att bli för trång. Affärslivet borde moderniseras i rätt riktning, även om ett torg sällan var prima affärsläge, menade distriktsarkitekt Wåhlin. Att placera kommunalhuset på Kyrkudden förutsatte omläggning av trafiksystem och flytt av affärslivet. Municipalsamhället skulle inte heller komma att bestå för evigt, påpekade Wåhlin. Kommunens invånare kunde begära ett gott administrativt centrum. »Våra efterkommande skulle bli förvånade över vår brist på framsynthet, om byggnaden lades felaktigt med hänsyn till deras intressen och med tanke på den tätort, som nu är under tillväxt«, avslutade distriktsarkitekt Wåhlin.

Under tiden hade Nises och Mases köpt två fastigheter på östra sidan av Torget. Samtidigt hade kommunen kommit över tomten mot nordöstra hörnet av Torget. Förhandlingar med Nises & Mases om köp av tomtmark inträdde. Senfärdigheten med att förvärva tillräckligt med mark på östra sidan innebar svårigheter att uppföra ett kommunalhus med viss monumental värdighet. För detta ändamål hade hela östra sidan behövts. Kommunen anlitade arkitekt Gustaf Clason i januari 1957 för att göra idéskisser för hur tomten vid Torget bäst kunde nyttjas för uppförandet av ett kommunalhus. Åren 1957–1960 gjorde Gustaf Clason minst tre alternativa förslag till hur en kommunalhusbyggnad skulle kunna placeras på tomten. Bland skisserna finns förslag med förgård mot Torget och huset placerat längre in på tomten, med en lägre byggnadskropp längs Bygatan, med valmade tak och med ett klocktorn på taket.

År 1957 fattades så beslut om att förlägga kommunalhuset till nya Torget. Uppdraget att rita huset gick till arkitekt Åke Sjöman i Leksand vilken gjorde ett förslag med den byggnad som finns idag, placerad med en förgård mot Torget, prydd med en flaggstång, och parkering på bakgården.

Det nya kommunalhuset invigdes 1962. Via en entré med portalomfattning kom man in i en stor hall med trapphus. I byggnaden fanns lokaler för den kamreala avdelningen, sammanträdesrum, lokaler för kassaavdelningen, sociala avdelningen, municipalnämnden och byggnadsavdelningen. Vidare fanns konferensrum. Plenisalen två trappor upp var dekorerad med en vävnad med Leksands vapen utförd av Alf Munthe. Även mattorna hade utformats av Alf Munthe och vävts på Hemslöjden.

I södra byggnadsdelen en trappa upp fanns biblioteket, som var först i landet med ett speciellt bokstöd som var enkelt att placera. Biblioteket hade också en speciell barnavdelning och musikrum. Trappan upp till biblioteket var försett med ett vackert räcke i plåt och smide utformat av konstnären Kjell Löwenadler. I våningen under fanns arbetsförmedlingens lokaler. Utmed Bygatan låg polisflygeln med landsfiskalkontor, arrestlokaler, laboratorium, rum för statspolisen. I källarplanet fanns arkiv, bokmagasin, pannrum och garage. Vidare fanns 33 arbetsrum i kommunalhuset. Inredningen var utförd efter förslag av arkitekt Gösta Arwskog och textilkonstnärinnan Kajsa Axelsson. Trapporna var i marmor. I plenisalen var golvet av parkett. Taket var täckt med glaserat holländskt taktegel. Dala–Demokraten rapporterade den 7 november 1962 att kommunalhuset vid öppnandet bedömdes ha fått en enkel men tilltalande och representativ fasad. Den totala kostnaden uppgick till två miljoner kronor varav möbler och inventarier hade gått på 200 000 kronor.

År 1983 flyttade polisen ut ur huset och 1985 flyttade biblioteket och den växande kulturavdelningen till det nya Kulturhuset. Flera förvaltningar flyttade med tiden också till Gamla skofabriken på Hagagatan. Kommunalhuset genomgick en genomgripande renovering och ombyggnad 2010–2011.

Värdebeskrivning

Kommunalhuset har särskilt kulturvärde och berättar om den växande kommunala förvaltningen under tiden närmast efter andra världskriget och framväxten av välfärdssamhället. Samtidigt byggdes huset för att rymma flera andra samhällsbetydande institutioner även om dessa inte blev så många som ursprungligen fanns med i planerna. Byggnaden är utformad i en lågmäld men värdig modernistisk arkitektur och uppfördes inte för att vara monumental. Inte heller var byggnaden avsedd att göra ett utmanande intryck på medborgaren, så som de imponerande stads– och rådhusen på kontinenten eller den svenska kasernarkitekturen i början av 1900–talet. Kommunalhuset uttrycker den kommunala förvaltningen i den svenska nationalstaten vid mitten av 1900–talet, representativ och samtidigt pragmatisk och tillgänglig.

Värden/var varsam med:

• Byggnadens befintliga stomme, form, volym, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintlig utformning av taktäckning.
  
• Befintlig förgård med stödmur av granit mot Leksandsvägen.
  
• Befintlig utformning beträffande byggnadens fasadkomposition med portomfattning, dörrar, fönstersättning och balkong.
  
• Befintligt fasadmaterial med puts, befintligt balkongräcke i dekorativt smide, befintlig portalomfattning i granit, befintlig utformning av dörrar i ek och glas.
  
• Befintliga fönster och fönsteromfattningar i förekommande fall.
  
• Befintlig ljus färgsättning på putsfasad, befintlig vit färgsättning på fönster och befintliga trären färgsättning på dörr– och fönsterpartier mot balkongen.
  
• Befintliga konstnärliga utsmyckningar och inredning i plenisal.
• Befintligt trappräcke upp till före detta biblioteket.

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.