Övermo

Byarna som helhet, i synnerhet med avseende på bebyggelsens utbredning och samspelet mellan bebyggelse och odlingsmark kan berätta en mångfald av berättelser om livet i Dalarna och Leksand innan industrisamhällets genombrott på landsbygden. I det äldre bondesamhället, här menat som det av jordägande bönder dominerade samhälle som föregick industrisamhället på många platser i Dalarna, uppdelades av tradition såväl jord som byggnader mellan alla syskon i en syskonskara vid arvskifte. I Leksand och Övre Dalarna var de flesta därför småbrukare med egen gård och egen jord, något som är annorlunda gentemot många andra delar av Sverige, där en mindre andel av befolkningen faktiskt ägde jord. När befolkningen ökade, särskilt från och med 1700-talet, splittrades odlingsmarken i komplexa ägofigurer. Något som på sikt ledde till ett jordbruk med minskade marginaler och större känslighet för missväxt. Detta tvingade delar av befolkningen på arbetsvandringar med bisysslor, och gav upphov till bland annat ett utpräglat fäbodbruk. Den odlingsmark som fanns var livsviktig ekonomiskt, men även av stor social betydelse. Att ärva och äga jord ansågs mycket viktigt, och medförde viktiga demokratiska rättigheter och möjligheter, bland annat till att bedriva fäbodbruk och att ha rösträtt i sockenstämman. Det finns specifika företeelser i landskapet i och kring byn som berättar om det äldre bondesamhället. Djurhållningen var förr en förutsättning för livsuppehället. Hur många djur man kunde hålla berodde på tillgången av bete och vinterfoder. Antalet djur styrde i sin tur, före konstgödningens tid, hur stor åkerareal man kunde hålla. Det rådde därför stor konkurrens om slåtter och bete och i stort sett all tillgänglig gräsmark utnyttjades för slåtter medan sämre mark brukades till bete. Hackslogar kallades de stenbundna fastmarker som inte var lämpliga att odla upp men som ändå gav tillräckligt så det var värt att slå. Förbättring av slåttermarkerna utfördes i den mån det var möjligt och man kan se spår av stenröjning. Den årliga slåttern skapade en mager mark som sällan eller aldrig fick tillskott av gödning och därmed gavs förutsättningar för en stor mångfald av växter, insekter och svamp. Varje liten rest av denna naturtyp är värd att förvalta då de ofta hyser hotade arter.

Idag har slåttermarken till stor del växt igen och en liten del har röjts upp till åker. I det som tidigare var öppen mark, åker och äng kan man idag ändå finna spåren av odlarmödan i form av rösen, åkerkanter, beskurna träd men även i själva artsammansättningen. I och runt byarna fanns förr stora arealer slåttermark men med dagens jordbruk är de nästan helt försvunna. De som finns kvar är därför värdefulla att värna.

För att dryga ut vinterfodret till djuren repades löven av träd eller så skars riset av från träd som rönn, sälg och björk. För att underlätta för löv- och risskörd beskars träden, hamlades, på den höjd som var lämplig. Lövfoderträden har kunnat bli mycket grova och gamla och är hemvist för en mångfald av arter. De kan kännas igen genom sin speciella form där grenarna ofta kapades mer än två meter över mark dit djuren inte nådde och det finns en tydlig hamlingszon med grenskott och knölar på stam och huvudgrenar.

Det var inte ovanligt att man planterade vårdträd på gårdarna. Det var ofta ädellövträd, som lönn, lind, alm, ek eller ask. Vårdträden skulle i äldre folktro beskydda gårdens invånare men kan även ha planterats för att exempelvis markera ett barns födelse.

Om fruktträd vårdas på rätt sätt kan de bli gamla och de kan vara värdefulla karaktärsskapare på gårdarna. Alléer, som kan vara enkelradiga eller dubbelradiga, förknippas ofta med högreståndsmiljöer, vilket det är knappt med i Leksands bymiljöer, men de kan även ha planterats längs vägarna för att ge vindskydd och skugga. De kan också ha använts för lövtäkt.

I den södra delen av Övermo samt delvis även i öster finns fortfarande öppna ytor med odlingsmark, vilket är värdefullt eftersom dessa erbjuder en historisk kontext till den förhållandevis omfattande bebyggelsen i Övermo och i de stora Dalälvsbyarna i sin helhet. Odlingsmarken är dessutom värdefull eftersom den utgör en viktig beståndsdel i byns karaktär så som den uppfattas från bland annat riksvägen i sydväst.

Värden/var varsam med:

• Öppna och hävdade avsnitt med odlingslandskap söder och öster om bymiljön.

Bebyggelsens tillkomst och utveckling hänger samman med hur landskapets resurser kunde nyttjas. Just jordbruksmarken dikterade ofta hur gårdarna placerades i byn. Historiskt placerades många gårdar antingen i skogsbryn eller på karga höjdlägen mitt i odlingslandskapet. Detta beror på att sådana platser inte var lika användbara som odlingsmark. Gårdarnas placering i landskapet konstituerade sedan framväxten och utvecklingen av bynstrukturens karaktär. Att den ålderdomliga karaktären med täta och dynamiskt framvuxna byar levt kvar så tydligt i Leksand beror på att 1700- och 1800-talens skiftesreformer påverkade byarna annorlunda här, än i övriga Sverige. Övermo är en klungby med två tydliga äldre bytorg längs Övermovägen och flera gamla gårdar som sluter sig tätt mot bygatusystemet som det utkristalliserar sig kring bland annat Kvarnvägen, Önavägen och Verkstadsvägen. Den organiskt framvuxna och tätt bebyggda bymiljön kring dessa vägar är typisk för Leksand och Övre Dalarna och bidrar till att byn är trivsam och vacker att vistas i. Bystrukturen är också värdefull eftersom den kan berätta om hur byn utvecklas i samklang med odlingslandskapet och om de förutsättningar som historiskt styrt bebyggelseutvecklingen i Leksand. I Övermo är den äldre bymiljön belägen i ett strandnära läge mitt det gamla odlingslandskapet. Placeringen invid Österdalälven är sannolikt ålderdomlig, jämfört med exempelvis Yttermo där hela byn succesivt flyttat upp från älvstranden under främst 1700-talet. En anledning till att Övermo kan ha behållit ett äldre byläge är att älvstranden vid byn inte varit lika drabbad av erosionsproblem som längre söderut.

Värden/var varsam med:

• Byklungans organiskt framvuxna karaktär i odlingslandskapet och nära Österdalälven.
  
• Områden där husen och gårdarna står tätt intill varandra och därigenom bidrar till att bebyggelsen framträder som ett tätt »gytter« i landskapet.
• Ekonomibyggnader som står tätt intill bygatorna Övermovägen, Kvarnvägen, Önavägen och Verkstadsvägen.

Från medeltiden och fram till 1900-talet knuttimrades de flesta byggnaderna i Övre Dalarna. Timmerhuskulturen präglas av månghussystemet. Istället för att bygga få och stora byggnader uppfördes många små och funktionsspecifika timmerbyggnader. Det fanns många sociala och praktiska fördelar med detta. De små byggnaderna var lätta att dela upp och flytta vid arvskifte. Råvaran fanns tillgänglig i överflöd. De flesta timmerhusen kan uppdelas i kategorierna bostadshus, djurhus, förvaringshus och verkshus. Timmerhusen i Leksand och Övre Dalarna kännetecknas av utformningsmässig enkelhet, högkvalitativt virke och mycket gott hantverkutförande. De flesta husen byggdes av bönder efter gårdens behov, och med tiden utvecklades stor skicklighet i byggandet. Den stora skickligheten ledde till att timringskonsten också utvecklades till en viktig inkomstkälla för de »träkloka« Leksandsbor som begav sig på utsocknes arbetsvandringar. De ålderdomliga timmerhusen är idag en omistlig beståndsdel i vad som gör Leksands byar till speciella och trivsamma livsmiljöer. Här syns det att människor levt under mycket lång tid. Timmerhusen är byggda med omsorg i en lokal tradition som utvecklats och använts under flera hundra år, fram tills industrialismens intåg, mot 1800-talets slut och kring sekelskiftet år 1900. Även om bebyggelsen i Övermo som helhet uppvisar många exempel på förändringar tillkomna under 1900-talet finns fortfarande några gårdar med ålderdomliga ekonomibyggnader i timmer, samt även välbevarade äldre bostadshus från tiden innan sekelskiftet år 1900. Äldre timrade bostadshus och ekonomibyggnader är en omistlig källa till kunskap och förståelse om timmerhuskulturen i Leksand och har därför särskilt kulturvärde. Värdet förstärks av att de ålderdomliga byggnaderna utgör en väsentlig beståndsdel i Leksandsbygdens bebyggelsekaraktär, och ofta är uppförda med en enastående hantverksmässig och utformningsmässig kvalitet.

Värden/var varsam med:

• Att husen är byggda i trä eller knuttimrade, samt att de äldre husen ofta har en genomgående enkel karaktär utan onödiga utsmyckningar.
  
• Välbevarade bostadshus från innan 1930. Särskilt värdefulla exempel finns på fastigheterna Övermo 12:32 och Övermo 12:3. Värdebärande egenskaper är byggnadernas: befintliga timmerstommar; långsmala eller rektangulära form; blottlagda timmerstommar; befintliga stående locklistpaneler och liggande spontpaneler i trä; befintlig fönstersättning; befintliga fönsterkarmar; befintliga fönsterbågar i trä med fasta spröjs av trä eller bly tillkomna innan 1950; befintliga fönsterrutor tillkomna innan 1950; profilerade fönsteröverstycken; dekorativa gavelfönster; befintliga dörrar, överljus med krysspröjs, farstukvistar och långbroar; lövsågade eller profilsågade detaljer på farstukvistar; dekorerade taktassar; grundmurar med synlig natursten; svartplåtstak. Stommen och formen på alla de bostadshus som uppförts innan 1930 men därefter väsentligen förändrats är värdefulla.
  
• Samtliga knuttimrade ekonomibyggnader – djurhus, förvaringshus och verkshus uppförda innan 1930. Äldre knuttimrade ekonomibyggnader är en omistlig beståndsdel i byarnas karaktär och bör inte flyttas, rivas eller väsentligen förändras.

Även om de äldre husen i Leksand är unika och i sina detaljer bär många olikheter som gör varje gård speciell, finns flera gemensamma nämnare som starkt påverkar bebyggelsens karaktär. Ofta framträder bebyggelsen som ett gytter av tätt placerade faluröda hus med likartad storlek och form. Det är denna karaktär som kanske starkast kännetecknar byarna, och de aspekter av bebyggelsen som bidrar till denna karaktär är därför särskilt värdefulla. Nästan alla hus i de äldre byklungorna är låga - sällan högre än två hela våningar. Många byggnader har dessutom en långsmal form eller bildar tillsammans långsmala längor som ingår i olika kringbyggda former. De flesta byggnaderna har också sadeltak med tegeltäckning. Att de flesta husen är färgade med falu rödfärg eller omålade i trä är också mycket viktigt för byarnas generella karaktär. Den faluröda färgen har dessutom historisk betydelse, då den präglat byarna i Övre Dalarna och Leksand sedan åtminstone 1800-talets senare hälft. Beträffande vita detaljer i form av exempelvis fönster, fönsterfoder, vindskivor och knutbrädor är detta värdefullt där det förekommer, eftersom även detta är en påtaglig beståndsdel i byns karaktär.

Värden/var varsam med:

• Den sammanhållna byggnadshöjden om högst två hela våningar.
  
• Att byggnaderna har en långsmal form, eller bildar långsmala enheter som tillsammans bildar kringbyggdhet.
  
• Att byklungorna är tätt bebyggda, och att husen står tätt intill varandra.
  
• Tegel som takmaterial, i synnerhet befintliga enkupiga och tvåkupiga tegeltak.
  
• Den enhetligt förekommande ofärgade eller faluröda färgen. Avstå från att rödmåla naturligt grånade timmerhus. Dessa byggnader har en egen karaktär som i sig är värdefull, och som samspelar väl med sin omgivning även utan rödfärg.
  
• Vitmålade detaljer så som fönster, fönsterfoder, fönsteröverstycken, knutbrädor och vindskivor där de redan förekommer. Undvik att måla andra detaljer än fönster och fönsterfoder vita på äldre ekonomibyggnader, eftersom detta ej förekommit i någon större utsträckning historiskt.
  
• I Övermo förekommer flera byggnader som uppförts under 1900-talet med stiltypiskt modernistisk karaktär. Dessa byggnader bör bibehållas till sin ursprungliga utformning trots att de kan uppfattas som avvikande från bymiljön i övrigt. Se mer under 1900-talets bebyggelse nedan.

I Övermo finns fortfarande flera äldre gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor. De kringbyggda gårdarna återspeglar hur bebyggelsen vanligen ordnades i det äldre bondesamhället i Dalarna. Den kringbyggda gårdsformen började förekomma mot slutet av medeltiden, och utvecklades sedan mot den fyrkantiga kringbyggda form som dominerade helt i Leksand under större delen av 1700- och 1800-talen. Traditionen med den kringbyggda gården uppstod sannolikt i syfte att skydda gårdstunet från väder och omgivning. Många gårdar som tidigare varit helt kringbyggda gårdar kom på grund av sociala och ekonomiska förändringar att utglesas från och med det sena 1800-talet. Så är även fallet i Övermo och inga helt fyrkantsbyggda gårdar kvarstår. Orsakerna till förändringen är flera. Det blev bland annat vanligt att funktioner som tidigare haft enskilda byggnader ersattes av större ladugårdskomplex med tegeldel. Den täta och slutna karaktären kvarlever dock i många byar, och utgör en värdefull och tydlig karaktär som är miljöskapande och trivsam. Kringbyggdhet är dessutom typiskt för Leksand och Övre Dalarna.

Värden/var varsam med:

• Byggnader som bidrar till kringbyggda gårdstun. Oavsett ålder bör sådana byggnader inte rivas eller flyttas. Byggnader som är placerade med fasader mot en bygata bör hanteras särskilt varsamt, eftersom sådana byggnader påverkar hela byns karaktär. Särskilt värdefulla är de gårdar som är kringbyggda på två eller tre sidor och sluter sig mot omgivningen. Några exempel finns på fastigheterna Övermo 15:12, Övermo 12:32, Övermo 12:3, Övermo 23:1, Övermo 13:31, Övermo 13:32, Övermo 2:17, Övermo 19:17, Övermo 14:35 och Övermo 14:10.
  
• Områden där byggnaderna sluter sig tätt om omgivningen och områden där byggnaderna står nära gaturummet och bildar täta och slutna bygaturum.
  
• Portlider och dörrar som leder in till gårdstunen.

Under 1800-talet kom den industrimässiga sågindustrin att erbjuda billigare sågade trävaror, något som i hög utsträckning kom att påverka Övre Dalarnas byggnadskultur. I Leksandsbyarna ledde utvecklingen bland annat till att det blev vanligare med exempelvis utsmyckade farstukvistar och på sikt även trähusbyggande med nya tekniker. I vissa byar sammanföll den ökade tillgången på sågade trävaror med ett ökat relativt välstånd, och i vissa av byarna tillkom i samband med detta nya större manbyggnader i form av exempelvis korsplanshus eller salsbyggnader, något som tidigare varit ovanligt i Leksand. I Övermo finns flera gårdar som bär spår av det sena 1800-talets byggnadskultur. Det finns byggnader med glasverandor, dekorativa gavelfönster och avancerade taktassar – tre för snickarglädjen typiska drag. Där de förekommer är dessa detaljer värdefulla, eftersom de kan berätta om hur bebyggelsekulturen i Leksandsbyarna kom att påverkas av det begynnande industrisamhället, samt eftersom de ofta är av hög utformningsmässig och materialmässig kvalitet. Minst en byggnad i byn har dessutom svartplåtstak, vilket förekommer på byggnader från 1800-talets senare hälft. Svartplåten är liksom de sågade trävarorna en produkt av det begynnande industrisamhället och kan berätta därom – varför taken där de förekommer har ett kulturvärde. Värdet förstärks av att svartplåt idag är ovanligt.

Värden/var varsam med:

• Befintliga glasverandor. Särskilt värdefulla är de glasverandor som finns på byggnader belägna på fastigheterna Övermo 14:7 och Övermo 12:3.
  
• Befintliga gavelfönster med avancerade dekorationer, bland annat på en byggnad belägen på fastigheten Övermo 14:10.
  
• Befintlig karaktär på tak och takutsprång – befintliga paneler och taktassar.
• Befintliga svartplåtstak.

Under 1800-talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och timringskonsten kom istället att ägnas åt konstnärers och förmögna stadsbors sommarnöjen. Från mitten av 1900-talet återuppväcktes timmerhusbyggandet genom en medveten satsning. I Övermo finns en mycket karaktäristisk bystuga uppförd i timmer 1960. Byggnaden har särskilt kulturvärde eftersom den är karaktäristisk för Leksandsbygden och kan berätta om hur nya byggnader anpassades till den lokala byggnadstraditionen även i en tid som annars brukar karaktäriseras som hänsynslös i förhållande till lokala särdrag och traditioner inom byggnadskulturen.

Värden/var varsam med:

• Byggnadens befintliga stomme och färgsättning beträffande helhet såväl som detaljer.
  
• Befintligt lertegeltak samt skorstenar i tegel.
  
• Befintliga fönster med träkarmar.
  
• Befintlig farstukvist med sandstensgolv, svarvade hörnstolpar och triangelhörn med rosmålningar.
  
• Befintliga trädörrar.

I de södra och västra delarna av Övermo finns flera exempel på mer stil- och tidstypisk 1900-talsbebyggelse. På äldre åkermark i söder samt intill älven i nordväst finns exempelvis egnahemsbebyggelse med symmetriska tomter där bostadshusen är placerade indragna från gaturummen. I väster finns flera parhus i faluröd anpassad stil och bland den äldre bebyggelsen i bykärnan finns exempel där äldre bostadshus ersatts av nya kring 1900-talets mitt. De 1900-talsbyggnader som inte nämnvärt förändras sedan dess att de uppfördes är värdefulla eftersom de kan berätta om industrisamhällets byggnadskick och hur det tog sig form i Leksandsbygden. Många av de äldre husen är dessutom uppförda med höga utformningsmässiga och materialmässiga kvaliteter, vilket förstärker värdet. Några värdefulla exempel på 1900-talsbyggnader finns på fastigheterna Övermo 13:14, Övermo 7:17 och Övermo 3:53. Villan på Övermo 16:16, uppförd 1965, har en nära unik tegelfasad och bedöms därför ha särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

• Byggnadernas befintliga form, volym, takform samt generella karaktär.
  
• Befintliga puts-, tegel-, eternit- och panelfasader.
  
• Befintliga ytterdörrar i trä. Befintliga dörromfattningar. Befintliga farstukvistar.
  
• Befintliga skärmtak och belysningsarmaturer ovan ytterdörrar.
  
• Befintliga smidesdetaljer så som trapp- och balkongräcken.
  
• Befintliga fönster och fönsteromfattningar samt fönsterkarmar, fönsterbågar och äldre glasrutor. Befintlig färgsättning på fönster.
  
• Befintlig utformning beträffande stuprör. Befintliga spetsvinkliga stuprör.
  
• Befintlig utformning beträffande tegeltak.
  
• Befintliga tegelskorstenar.

Övermo by var under 1800-talets senare hälft och under merparten av 1900-talet ett centrum för mekanisk industri och innovativt båtbyggande. I byn fanns inte mindre än två varv – Övermo varv och Lidwalls mekaniska verkstad – varav den senare byggde 802 båtar från dess att det anlades 1943 till och med 1987.

Övermo varv – eller Flottningsföreningens varv – uppkom mot bakgrund av den industrimässiga flottning som ägde rum på Dalälven från och med 1800-talets mitt till 1970. Flottningen, som bedrevs av Dalelfvarnes Flottningsförening, hade dels en omfattande infrastruktur av länsar och båtar som behövde underhåll, dels ett stort behov av specialtillverkad flottningsmateriel och särskilda arbetsbåtar. En stor del av dessa tillverkades i Övermo.

Lidwalls mekaniska verkstad grundades 1943 av den då 63 åriga verkmästaren på Övermo varv, Erik Lidwall och övertogs senare av sönerna Gunnar, Martin, Sigvard och Gösta. Lidwalls ägnade sig dels åt båttillverkning, dels åt mekanisk industri av annat slag. Till skillnad från Övermo varv var tillverkningen inte enbart inriktad mot flottningsindustrin och under företagets aktiva period skeppades en mångfald av olika båtar ut till olika delar av världen.

Varv- och verkstadsmiljöerna i Övermo har stor historisk betydelse då dessa varit en förutsättning för den industrimässiga flottningen på såväl Dalälvarna som över Siljan. Lidwalls mekaniska verkstad har dessutom internationell betydelse som varv och har levererat båtar världen runt. Båda anläggningarna kan som arbetsplatser dessutom berätta om industrisamhället i Leksand, och hur gamla specialkunskaper och bisysslor ofta under 1900-talet utvecklades till industrimässig produktion av avancerade mekaniska och teknologiska lösningar.

Värden/var varsam med:

• Övermo varv och Lidwalls mekaniska verkstad med tillhörande teknisk utrustning och vattensättningsanläggningar. Samtliga kvarvarande byggnader på båda anläggningarna i sin helhet.

I den västra delen av byn finns ett litet pumphus sannolikt uppfört under början av 1900-talet. Byggnaden är karaktäristisk har därför särskilt kulturvärde.

Värden/var varsam med:

• Pumphuset i sin helhet.