Käringberget, Käringbergets toppstuga, Noret 55:29

Toppstugan har särskilt kulturvärde och berättar om Käringbergets betydelse för turismen och fritiden med upplevelser av utsikten och senare utförsåkningen.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Käringbergets toppstuga, Noret 55:29.

Placering och översiktlig beskrivning

En 1 ½ vånings träbyggnad i souterrängläge strax öster om toppen och ovanför slalombacken. Byggnaden har rödfärgad locklistpanel och sadeltak täckt med tvåkupigt lertegel. Entrén är i sydvästra hörnet av huset i en indragen veranda med vitmålade profilsågade hörnstolpar och rödfärgat räcke. Huset har vitmålade fönster, fönsterfoder, knutbrädor och vindskivor. Fönstren är tvåluftsfönster. Några fönster har blåmålade fönsterluckor. På taket finns två skorstensmurar.

Arkitekturstil

Huset ansluter till den modernistiska epokens byggnadsskick med långsmala trähus i högst 1 ½ våning med rödfärgad panel och sadeltak vilket har förebild i traditionell byggnadskultur.

Historik

Enligt gamla sägner har Käringberget långt tillbaka i tiden kallats Kyrkberget eller Predikstolsberget. Käringberget var i äldre tider ett vårdkaseberg som ingick i ett system för att sprida budskap om annalkande fara. År 1671 brändes på berget åtta kvinnor som dömts för häxeri, så kallade »trulkiäringar«. På 1800–talet blev Käringberget ett populärt utflyktsmål. Här samlades man på Valborgsmässoafton och midsommarnatten med flammande eldar. Kring år 1900 tog organisten Manfred Wallgren initiativ till att Norets skolbarn på första maj tågade upp på berget och sjöng vårsånger och åt medhavd matsäck. På vägen tillbaka ned på Noret möttes barnen av hornmusikkåren. Sedan första maj blev helgdag bytte man dag till sista april. Traditionen upphörde 1961. År 1898 byggdes ett utsiktstorn på berget med stöd av invånarna i Noret. I tornet hade Svenska Turistföreningen lagt ut namnböcker i vilka besökare kunde skriva sitt namn. Under flera år i början av 1900–talet var utsiktstornet på Käringberget bland de mest populära besöksmålen bland alla de platser på vilka Svenska Turistföreningen hade namnböcker. Vägen upp till toppen bröts under åren 1910–14.

Den östra toppstugan är den äldsta. Den är tillkommen före 1905 men har därefter byggts till. I gästabudssalen målade 1931 Sam Uhrdin d.ä. väggarna med dalmålningar.

Tornet brändes ned av brandkåren den 16 mars 1969. Under många år diskuterades planer på en ny större toppstuga eller ett stort hotell på toppen. Slalombacken började anläggas först som kälkbacke i slutet av 1930–talet, på initiativ av Skid– och friluftsfrämjandet. Efterhand utvecklades den till slalombacke och försågs med enkel lift 1963. En ny serveringsbyggnad uppfördes kring år 1970 ett stycke väster om och ovanför den gamla toppstugan.

Värdebeskrivning

Toppstugan har särskilt kulturvärde och berättar om Käringbergets betydelse för turismen och fritiden med upplevelser av utsikten och senare utförsåkningen. Slalom fick redan på 1930–talet fäste i Leksandsbygden och utvecklades starkt med anläggandet av flera backar och framstående åkare. Vid byggandet och inredningen av toppstugan knöt man an till Leksandsbygdens traditionella byggnadsskick och kultur.

Värden/var varsam med:

• Byggnadens befintliga placering, stomme, volym, form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintlig utformning beträffande takmaterial av tvåkupiga takpannor. Befintliga skorstenar.
  
• Befintlig utformning av fasaderna med träpanel samt befintlig utformning rörande fasadkompositioner, fönstersättning och sockel.
  
• Befintlig utformning rörande fönster, fönsteromfattningar, dörrar och verandan.
  
• Befintlig faluröd färgsättning av fasader respektive vit färgsättning av detaljer på veranda, fönster och fönsterfoder samt vindskivor. Befintlig blå färgsättning på fönsterluckor.
  

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.