Jonssons möbler, Grönstedt 4

Jonssons möbler är ett reveterat tvåvånings affärs- och bostadshus i vinkel sammanbyggt med gårdslänga där det finns flera garage.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Jonssons möbler, Grönstedt 4

Riksintresse för kulturmiljövården: W K 29 46 Leksands–Noret (tätortsmiljö)

Byggherre: Sadelmakare A.F. Jonsson; Oskar Jonsson, om– och tillbyggnad 1931

Arkitekt: Om– och tillbyggnad 1931, arkitekt Einar Rudskog, Stockholm (1887–1955).

Byggår: 1899

Placering och översiktlig beskrivning

Reveterat tvåvånings affärs– och bostadshus i vinkel sammanbyggd med gårdslänga där det finns flera garage. I öster finns ett annat sammanlänkat gårdshus med putsad brandmur in mot fastighetens gård. I söder finns Lundinska huset och Gamla handelsbolaget. I norr en annan hantverks– och handelsgård. I väster Z–huset samt en handelsgård, och i öster ett långsträckt brutet tvåvånings flerbostadshus från 1970–talet.

Byggnadsdelen mot Hantverkaregatan är uppförd kring sekelskiftet år 1900 av den gamla Kaplagården (komministergården) som inropades på auktion 1897 och flyttades. Den vinkelställda tillbyggnaden samt gårdshusen är tillkomna i etapper under 1910–1930–talet.

Affärs– och bostadshuset vilar på en sockel av huggen granit, i sydvästra hörnet vid byggnadens butiksentré kompletterat med en granitramp med smidesräcken. Byggnaden är uppförd i timmer med spritputsad grå fasad som inramas av enkla rödbruna, terrafärgade rusticerade hörnkedjor. Längst upp på fasaden finns en enkel profilerad brun trägesims. I bottenvåningen mot Hantverkaregatan finns äldre rektangulära stående trelufts skyltfönster med engelskt röda karmar och bågar i trä och på vissa fönster finns bevarade vinkeljärn. Skyltfönstren har profilerade fönsteröverstycken vilket är ovanligt bland sådana fönster. Ovan fönstren finns dessutom smala fält med vit slätputs. Mot gårdstunet är fönstren på bottenvåningen istället spröjsade två– och treluftsfönster där varje båge har tre svagt liggande rutor avdelade av träspröjs. Samtliga fönster är äldre och omgärdas av nätta mörkbruna fönsteromfattningar i trä med profilerat överstycke, samt vita liggande slätputsfält ovantill. På övervåningen finns flera olika fönstertyper, dels två– och treluftsfönster lika de som beskrivs ovan, dels mindre fönster med liggande eller kvadratisk form samt mot Hantverkaregatan mycket karaktäristiska blyspröjsade treluftsfönster i nationalromantisk stil. Samtliga fönster på övervåningen har samma mörkbruna träomfattning med profilerat överstycke som på nedervåningen, men saknar vitt slätputsfält ovan detta. Det finns även flera karaktäristiska rundbågiga takkupor i plåt med lunettfönster, samt ett större fönster som är blyspröjsat. I byggnadens sydvästra hörn finns som nämnt byggnadens huvudentré, som utgörs av ett indraget hörn med frilagd kvadratisk pelare längst ut, en fortsättning på det rusticerade putshörnet. Fasaden i entrépartiet är vit pärlspontspanel. Det finns också en nischad ingång från Hantverksgatan i väster, samt tre ingångar från gårdstunet. Dessa utgörs av ett större trapphus i två våningar med liggande vitmålad rundpanel på en granitsockel där dörrpartiet utgörs av en mörkbrun snickrad dörr med smalt och högt lunettfönster. Ovan dörren finns ett valmat plåttäckt tak som bärs upp av två stilistiska pelare, också i mörkbrunt trä. På trapphusets övervåning finns en balkong med karaktäristiska balusterdockor i brunt trä. Det finns också en ingång med inbyggd enkel trappa inklädd i liggande vitmålad rundpanel med blyspröjsade fönster utanpå, och en liknande dörr som beskrivs ovan. Slutligen finns längst österut en enklare ingång utan trappa med liknande dörr som beskrivs ovan och en utbyggd farstukvist med svarvade hörnstolpar som bär upp ett litet flackt tak med tempelgavel och profilerad fris. Mitt på tempelgaveln står årtalet 1933.

Den ursprungliga byggnaden mot Hantverkaregatan bär ett flackt valmat tak med tvåkupigt taktegel och lätt utkragade tegelskorstenar. Vinkeltillbyggnaden bär ett flackt sadeltak av samma materialmässiga karaktär.

Gårdshuset i söder består av en långsmal del med sadeltak och vit locklistpanel uppförd 1933. På takåsen finns en vindflöjel i smidesjärn med årtalet 1933. Tre mörkbruna trädörrar med blyspröjsade fönster, varav två garagepardörrar leder in i byggnaden från gårdstunet. I söder finns ytterligare en garagedel med pulpettak och likadana garageportar som beskrivs ovan. Ovanför portarna finns stora liggande engelskt röda fönster.

Arkitekturstil

Byggnaden är bär karaktärsdrag som är typiska för flera olika arkitekturstilar. Exempelvis är såväl de blyspröjsade fönstren som beskrivs ovan samt de ingångar som vetter mot gårdstunet typiska för nationalromantiken i sin utformning. Byggnaden som helhet anspelar snarare mot lågmäld klassicism eller jugendstil.

Utmärkande detaljer

Skyltfönstren mot Hantverkaregatan som är av hög ålder för att vara skyltfönster. Samtliga blyspröjsade fönster och de karaktäristiska mörkbruna träomfattningarna kring fönster. Ingångarna mot gårdstunet med tillhörande portar, tak, väggar, fönster och pelaranordningar etc. De ålderdomliga garagebyggnaderna mot gårdstunet.

Byggnadsdelar i ursprungligt eller välbevarat äldre skick

Byggnaderna är i sin helhet tillsynes välbevarade från tidigt 1930–tal.

Historik

År 1826 fanns på platsen »Enkefru Grönstedts« gård med stor tomt. År 1897 inropades den gamla Kaplangården (Komministergården) på auktion av sadelmakare Adolf Fredrik Jonsson och återuppfördes på tomten efter gatan. Det är stommen i det nuvarande huset som ligger i gatulinjen.

Sadelmakare A.F. Jonsson hade tidigare haft rörelse på Olshansgården. I slutet av 1800–talet köpte han ett större markområde efter den framväxande Hantverkaregatan. Området sträckte sig nästan ända upp till dagens Faluvägen. I det nya huset på tomten flyttade Jonsson år 1900 in med sin verkstad. Butiken fick ingång i sydvästra hörnet. Verkstaden låg i rummet mot gården och bostaden i byggnadens norra del. Uthusen förstördes i branden 1902 men elden hejdades precis vid stora huset.

År 1910 utökades rörelsen med försäljning av möbler. Jonsson hade börjat med stoppning och klädsel av möbler som tillverkades på Andersson & Normans möbelverkstad nere vid älven. År 1925 började man även sälja konst, framför allt av Leksandskonstnärer. Sonen Oskar Jonsson övertog rörelsen 1924 och lät 1933 bygga om och till byggnaden efter ritningar av arkitekt Einar Rudskog i Stockholm. Firman med namnet Jonssons möbler var verksam på fastigheten in på 1980–talet.

Gården norr om Jonssons byggdes ursprungligen av skräddaren Israels Per Persson strax efter år 1900. År 1905 gjorde »Isels Per« konkurs och gården såldes till åkare Ljunggren som senare sålde den till en åkare Östlund. Omkring år 1913–14 byggdes ett garage till en bil inköpt av pappershandlare Wikblad. Sadelmakare Jonsson övertog gården 1914. Då stod fortfarande stallet efter åkarhästarna och vagnslidret kvar. Dessa hade hyrts av matematikprofessorn Gösta Mittag–Leffler som hade låtit uppföra en stor sommargård i Tällberg (nuvarande Hotel Dalecarlia). Mittag–Lefflers väckte stor uppmärksamhet då de kom åkande i den stiliga landån med parhästar körda av en livréklädd kusk.

Värdebeskrivning

Jonssons möbler har särskilt kulturvärde. Byggnaden med tillhörande garage och uthus är överlag mycket välbevarad sedan den om– och tillbyggdes 1933. Till skillnad mot många andra omgestaltningar som ägde rum i funktionalismens tidevarv kom Jonssons möbler att utformas i en mer lekfull och historiskt återblickande stil där den ursprungliga karaktären från sent 1800–talet till viss del sparades och kompletterades med detaljer som annars ofta förekommer på exempelvis nationalromantiska sommarnöjen – blyspröjsade fönster, trapphusformer och entrépartier i murrigt ädelträ med bastant karaktär och balusterlika hörnstolpar. Resultatet är en nära unik byggnad med mycket höga utformningsmässiga, arkitektoniska och materialmässiga värden. Den ursprungliga byggnaden uppfördes ursprungligen 1899 som en hantverksgård men omdanades enligt nya ideal dryga 30 år senare. Byggnaden kan därför berätta om Norets tätortsutveckling dels kring sekelskiftet år 1900, men även under det tidiga 1930–talet, då många byggnader omdanades eller nyuppfördes för att möta nya ideal och krav från den handel som då blivit omfattande och betydelsefull i Noret längs Norsgatan och Hantverkaregatan.

Värden/var varsam med:

• Byggnadernas befintliga stomme, form, volym, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintlig utformning beträffande takmaterial i form av tvåkupigt taktegel. Befintliga tegelskorstenar. Befintliga takkupor i plåt.
  
• Befintlig utformning beträffande förhållandet mellan spritputs och slätputs, fasadkomposition och fönstersättning. Befintlig färgsättning på puts, fönsteromfattningar, fönster och dörrar samt dörrpartier.
  
• Befintliga fönster och dörrar.
  
• Befintliga farstukvistar och entrépartier med fasader i liggande rundpanel, plåttak, balusterdockor och pelare.
  
• Befintlig profilerad trägesims.

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.