Gamla sparbankshuset, Länsmannen 1

Gamla Sparbankshuset är en mäktig timrad salsbyggnad i två våningar som uppfördes på platsen under 1860-talets senare hälft. Byggnaden är placerad i en grönskande parkmiljö.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Gamla Sparbankshuset, Länsmannen 1

Riksintresse för kulturmiljövården: W K 29 46 Leksands–Noret (tätortsmiljö)

Byggherre: C.J. Söderlund

Arkitekt: Gustaf Norberg, stadsbyggmästare i Falun. Ändringar 1938: arkitekt Erik Lundgren.

Byggår: 1865

Placering och översiktlig beskrivning

Gamla Sparbankshuset är en mäktig timrad salsbyggnad i två våningar som uppfördes på platsen under 1860–talets senare hälft. Byggnaden var ursprungligen tilltänkt som manbyggnad på Brahammars bruks herrgård, men byggdes aldrig färdigt på sin ursprungliga plats. Stommen köptes för rivning av handlaren Carl Johan Söderlund 1865, flyttades till Noret och färdigställdes efter ritningar av arkitekt Gustaf Norberg. Byggnaden är placerad i en grönskande parkmiljö med Norsgatan i söder, Sparbanksgatan i öster och Fiskgatan i väster. I norr finns Sparbankens nyare anläggning med kontorsbyggnad från 1960–talet.

Gamla Sparbankshuset står på en grund av huggna rektangulära liggande granitblock som avgränsas från resterande fasaden av en dropplist i koppar. Den symmetriska spritputsade och guldockrafärgade fasaden är uppbyggd med en framträdande frontespis med urverk mot norr. Detaljer så som knutlådor och fönsteromfattningar är slätputsade, och knutlådorna/knutholkarna är formade som pilastrar. Mot taket finns en rikt profilerad och omfattande gesims i trä. Byggnadens fönster är bruna tvålufts träfönster där varje båge har tre kvadratiska rutor som avdelas av spröjs. På byggnadens sydsida finns markiser ovan varje fönster. Balkonger med räcke och staket i smidesjärn finns mitt bak och mitt fram på byggnaden. Balkongen på byggnadens framsida utgör även skärmtak till dess huvudentré, och på dess undersida finns en belysningsarmatur och en tandsnittsfris. Byggnadens entré består av en granit­trappa med kopparräcke som leder upp till ett par spegeldörrar i mörkbetsat trä med sparkplåtar i koppar och enkla överljus. Byggnaden kröns av ett sadeltak med svartglaserade enkupiga taktegelpannor. Liknande taktegel finns även på nya Sparbankshuset, och har tidigare funnits på Kommunhuset. Längst upp finns två skorstenar som är inklädda i kopparplåt. Byggnaden har stuprör och hängrännor i koppar, dock inte spetsvinkliga.

Miljö och omgivning

Söder om byggnaden finns en parkmiljö som avslutas i ett smidesstaket mot Norsgatan. I parkens ytterkant växer stora lönnar, och i övrigt finns flera olika slags träd och buskar. Närmast Gamla Sparbankshuset finns en grusgång med sandstenskanter, och en rektangulär damm med sandstenskanter.

Arkitekturstil

Nyklassicism. Karaktärsdrag som är typiska för stilen är byggnadens form med en tredelad symmetrisk fasad med frontespis framtill, den profilerade gesimsen och att knutholkarna är formade som sparsmakade pilastrar. Tandsnittsfrisen ovan entrén mot norr.

Utmärkande detaljer

Byggnadens storlek med hänsyn till att det är en timmerbyggnad. Den profilerade gesimsen i trä. Byggnadens svartglaserade enkupiga taktegel, vilket är ett påkostat och ovanligt karaktärsdrag.

Byggnadsdelar i ursprungligt eller välbevarat äldre skick

Byggnaden är i sin helhet tillsynes välbevarad från 1800–talets senare hälft. Vissa detaljer samt byggnadens färgsättning har dock utbytts efter hand.

Historik

År 1826 låg här en stor tomt med en kringbyggd gård i sydöstra hörnet mot Norsgatan. Gården ägdes av Rishols Anders Larsson. Grosshandlare Carl Johan Söderlund kom till Leksand i 25–årsåldern 1860 och drev brännvinsmagasin och en diversehandel i Noret i en byggnad vid korsningen mellan Norsgatan och Fiskgatan. Vidare startade Söderlund en ångkvarn i Övermo och han lät även bygga ett mindre varmbadhus förenat med en kallvatten­bassäng vid flottbron över älven. År 1874 köpte Söderlund av Christina Hansson egendomen Hagalund som bestod av en åker, Källbacken, samt en skogs­teg, Hagbacken. Där drev Söderlund tillsammans med kronofogde Viktor Lyckholm och dennes bror, handlande i Nås, en tobaksfabrik där rulltobak, eller så kallad Nåstobak, tillverkades. Fabriken hette Leksands Tobaksfabrik. Söderlund lät 1865 uppföra gården vid Norsgatan eller landsvägen. Byggnaden ritades av stadsbyggmästaren i Falun, Gustaf Norberg. En del av timret kom från gården på Brahammars bruk i Siljansnäs där stångjärnstillverkningen lagts ned 1857. Timret fraktades med slädar över den isbelagda Siljan. Både herr och fru Söderlund tog aktiv del i byggnadens utformning och för att få en ändring till stånd i ritningarna for de tillsammans till Falun i släde. Till gården fanns både stall och ladugård, som dock revs c:a 1938 när Sparbanksgatan togs upp. I trädgården fanns både hasselträd och humlegård. Familjen delade in trädgården i Hasselbacken, Humlegården och Ladugårdsgärde. Fru Eva Söderlund, även kallad »Lump–Eva«, bedrev handel med lin och stickylle på gården. Hon sålde lump både till Grycksbo pappersbruk och till textilfabriker som tillverkade garn.

Affärsrörelsen överläts 1885 till K.H. Westling som drev den vidare till 1911. Lokalen hyrdes då av Gustaf Ankarcrona till den första hemslöjdsaffären. Hemslöjden var kvar i byggnaden till 1952 då man flyttade tvärs över gatan till en ny byggnad.

Söderlund hamnade i stora ekonomiska bekymmer omkring år 1895 och gården med tillhörande egendom förvärvades av köpman A.E. Carlstén som överlät huset till landsfiskal Axel Thorell. Huset byggdes om av byggmästare J. Wernfeldt för att inrymma banklokaler 1895. Söderlundska gården blev både bostad och kontor för länsman Thorell samt sparbankslokal och huset blev hädanefter känt som Sparbankshuset. År 1900 fick huset rikstelefon. En smärre ombyggnad skedde 1915 av snickarna Duf Anders Larsson och Lindström efter ritningar av Gustaf Ankarcrona. Bland annat togs den allra översta verandan bort.

Fastigheten köptes senare av Leksands Sparbank, som 1938 gav uppdrag till Erik Lundgren, stadsarkitekt i Falun och byggnadskonsulent i Leksand, att göra förslag till renovering och ombyggnad för mer ändamålsenliga banklokaler. Verandan och frontespisen togs också bort och taket lades om med svartglaserat tegel.

Gården hade uthus och stallar där nuvarande Sparbanksgatan går fram. I stallet hade det danska järnvägsbyggarbolaget åren 1913–14 fyra hästar och en personbil.

Seldonskammaren användes som finka. En midsommarafton satt en man inburad som lyckades rymma efter att ha slagit sönder en planka och ta sig ut i stallet och sedan smita genom gödselluckan.

I stallarna hyrde Anders Bröms plats för sina hästar Soleika med flera som skötte en stor del av transportbehoven i Noret ända fram till 1970–talet. Stallarna revs c:a 1938 för att Sparbanksgatan skulle tas upp och Bröms flyttade då hästarna till ett nybyggt stall på den egna gården i kvarteret Tregården. Det gamla stallet köptes av byggmästare Fritz Jansson i Tällberg som använde timret som stomme för ett hus till konsul Jansson i Tällberg. Dock vändes stockarna för att inte få lukten av stall inomhus.

År 1939–40 byggdes trädgården om till en parkanläggning ritad av landskaps– och trädgårdsarkitekt Ulla Bodorff (1913–1982). Ulla Bodorff, som växte upp i Leksand på somrarna, kom att bli en av de mest kända företrädarna för de funktionalistiska parkidealen i Sverige. Hon ritade bland annat på 1940– och 50–talen en stor del av HSB:s nya bostadsområden. Gamla Sparbankens parkanläggning blev 1938 ett av hennes första uppdrag. Arbetet utfördes av trädgårdsmästare Johan Västfeldt från Leksand.

Sparbanken flyttade till nya lokaler 1966 norr om den gamla byggnaden men fortsatte att nyttja det gamla huset för verksamhet. Den gamla hemslöjdsbyggnaden (och tidigare brännvinsmagasin) revs 1960 och återuppfördes som en del av Övermo bystuga. På platsen för hemslöjdsaffären uppfördes en mindre byggnad som turistbyrå.

Värdebeskrivning

Gamla Sparbankshuset har särskilt kulturvärde. Byggnaden återspeglar flera berättelser varav de idag mest framträdande är byggnadens betydelse i Norets utveckling mot tätort under 1800–talets senare hälft och dess funktion som sparbanksbyggnad under 1900–talet. Byggnaden är ursprungligen uppförd i en skala och utformning som på sin tid var mycket utmärkande i bondbyn Noret, och som med tiden gav stort genomslag när bebyggelsen förändrades mot att innefatta handels– och hantverksgårdar under 1800–talets senare hälft. Som sparbank har byggnaden utgjort ett nav i Leksandsbygden och dess verksamhet varit prominent i utvecklingen av densamma under 1900–talet. Byggnaden har dessutom mycket höga utformningsmässiga och materialmässiga värden som återspeglar hela dess långa historia på platsen. Trädgårdsanläggningen som finns i anslutning till byggnaden har också en stor betydelse för platsens karaktär även om den på senare tid omdanats. Att trädgårdsanläggningen utformades av Ulla Bodorff som under 1900–talet var en mycket framträdande svensk landskaps– och trädgårdsarkitekt spelar stor roll för dess värde.

Värden/var varsam med:

• Byggnaderna i sin helhet, men särskilt:
  
• Byggnadernas befintliga stomme, volym, form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintligt takmaterial i form av svartglaserade enkupiga taktegelpannor samt befintliga skorstenar.
  
• Befintlig utformning beträffande att hängrännorna och stuprören är utförda i koppar.
  
• Nya hängrännor bör utformas spetsvinkliga.
  
• Befintlig utformning av putsfasader. Spritputsade fasadfält avgränsade av slätputsade knutlådor och knutholkar formade som pilastrar.
  
• Befintlig gesims i trä med befintlig profilering.
  
• Befintlig utformning beträffande fönstersättning och fönsteromfattningar i slätputs.
  
• Befintliga fönster.
  
• Befintligt entréparti. Befintliga trappor i huggen granit. Befintliga belysningsarmaturer.
  
• Befintliga ytterdörrar.
  
• Befintliga balkonger och befintliga detaljer så som smidesräcken på balkonger.
  
• Befintlig utformning beträffande byggnadens grund.
  
• Kvarvarande äldre buskar och träd i parkmiljön söder om byggnaden.
  
• Smidesstaketet och staketstolpar mot Norsgatan.
  
• Befintlig grusgång med sandstenskanter.
  
• Befintlig damm med sandstensdetaljer.

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.