Församlingshemmet med S:t Persgården, Diakonen 1

Församlingshemmet uppfördes år 1913 och är ritat av Gustaf Ankarcrona. S:t Persgården ritades åren 1987-1988 av Gunnar Mattsson.

Byggnadsnamn och fastighetsbeteckning: Församlingshemmet med Sankt Persgården, Diakonen 1

Riksintresse för kulturmiljövården: W K 29 46 Leksands–Noret (tätortsmiljö)

Byggherre: Leksands Diakonikrets

Entreprenör: Sockenbyggmästare Hallmans Per Karlsson (församlingshemmet), Byggnadsingenjör Nils Skoglund AB (S:t Persgården)

Arkitekt: Gustaf Ankarcrona (församlingshemmet), arkitekt Gunnar Mattsson (S:t Persgården)

Byggår: 1913 (församlingshemmet), 1987–88 (S:t Persgården)

Placering och översiktlig beskrivning

Församlingshemmet med S:t Persgården är beläget norr om Kyrkallén, öster om Sammilsdalsgropen och väster om Allévillan. Anläggningen består av ett större långsmalt hus med träfasad och karaktäristiskt brant sadeltak i norr (församlingshemmet), och en ljusgul putsad byggnad med flackt sadeltak i söder (S:t Persgården). Byggnaderna är sammanlänkade med en gemensam entré. Församlingshemmet uppfördes 1913 och är ritat av Gustaf Ankarcrona. S:t Persgården ritades 1987–1988 av arkitekt Gunnar Mattsson.

Församlingshemmet påminner om en kyrkobyggnad. Byggnaden har en långsmal rektangulär form med korsarmar på var sida i söder. I norr smalnar byggnaden in som till formen av ett kor. Alla takfall är branta med sadeltaksform och är täckta med tvåkupigt taktegel, med vissa detaljer i plåt. Ovanpå taket finns enkla skorstenar i hårt bränt tegel.

Byggnadens grund är putsad/gjuten och målad ljusgrå, och innefattar en källare med spröjsade träfönster åt väster. Källaren kan nås via en försänkt entré med ett litet dekorativt skärmtak i norr. Byggnadens fasader är helt i trä, och utgörs dels av faluröda fasadfält med locklistpanel och brutet vita fasadfält med slätpanel och locklistpanel. Det hela inramas av knutlådor som strävpelare och framträdande vindskivor som också är målade i bruten vit färg. På varje korsarm, längst upp på fasaden, finns det målat ett rött kors på en gul cirkel inneslutet i en cirkel med tre gula kronor. Byggnadens fönster utgörs i regel av vita småspröjsade två, tre eller fyrluftsfönster i trä, vissa med överdel i form av lunettfönster. Det finns också ett par små runda fönster med komplicerat spröjs, samt korsformiga fönster mot norr. I söder finns en ett särskilt stort spröjsat lunettfönster. I norr finns ett blyspröjsat fönster med målat glas. Byggnaden har två äldre framträdande entréer, en i väster och en i söder. Den västra entrén nås via en monumental betongtrappa och består av en röd parspegelport där speglarna är olika geometriska former. På dörrarna finns också svarta detaljer i smidesjärn. Ovanför porten finns ett överljus med tre liggande rutor. Entrén omsluts av en slät portal med schematiskt profilerat överstycke. Den södra entrén, som är mot kyrkallén, nås via en granittrappa med smidesräcken som leder upp till en enkel brun trädörr med rika smidesdetaljer. Porten är rundformig upptill och är belägen i ett profilerat rundvalv. Entrépartiet är en liten utbyggnad med brant sadeltak i samma stil som församlingshemmet i övrigt.

S:t Persgården är en stor rektangulär byggnad med flackt och tunt sadeltak där merparten av takfallet är beläget åt norr. Ovanpå taket finns smala och höga tegelskorstenar. I väster är byggnaden i två hela våningar, och i öster i en våning. Byggnadens fasad är i huvudsak spritputsad i ljusgul kulör. I söder finns en framträdande balkong och terrass i ljusgrått trä. Byggnadens fönster är oregelbundet spröjsade med vita karmar och bågar.

Miljö och omgivning

Byggnaderna är belägna i anslutning till Kyrkallén som sammanbinder bebyggelsen i Noret med Kyrkudden.

Arkitekturstil

Nationalromantik uppblandat med stram klassicism (församlingshemmet), postmodernism (S:t Persgården). Församlingshemmet liknar till formen, med det branta takfallet och de strävpelarlika knutlådorna närmast en slags norsk stavkyrka. Detaljutformningen är snarare stramt klassicistisk, med exempelvis lunettfönster, oxögonslika fönster och profilerade dörrportaler. S:t Persgården är ritad i en lekfull men samtidigt återhållsam postmodernistisk stil. Stilelement som tydligt knyter an till postmodernismen är byggnadens fönstersättning och fönstrens utformning. I norr är fönstren många och små, och i söder stora men med komplexa och oregelbundna spröjsar. Byggnaden är också färgsatt i en varm gul färg som tycks varit populär under det sena 1980–talet och vidare under 1990–talet.

Utmärkande detaljer

Församlingshemmets fönster, dekormålerier, entrépartiet mot söder och byggnadens form och fasadkomposition. S:t Persgårdens flacka och ovanligt tunna tak.

Byggnadsdelar i ursprungligt eller välbevarat äldre skick

Båda byggnaderna är till sina respektive helheter tillsynes välbevarade från när de uppfördes. I församlingshemmet har dock en ny entré upptagits till källarvåningen i senare tid. Byggnaden har även förändrats i samband med att den sammanlänkades med S:t Persgården.

Historik

Diakonirörelsen växte under 1800–talet fram för att främja kyrkans sociala arbete. Leksands diakonikrets bildades 1908 och rätt snart växte behovet av en byggnad för församlingsarbetets sociala verksamhet. Byggnaden ritades av Gustaf Ankarcrona och uppfördes 1913. Ankarcrona ritade även möblerna, som tillverkades av Andersson & Normans möbelfabrik nere vid älven. På 1980–talet uppfördes S:t Persgården med mer ändamålsenliga lokaler ritade av arkitekten Gunnar Mattsson. Den nya byggnaden förbands med det gamla församlingshemmet, som i huvudsak kom att nyttjas som lokaler för församlingens musikverksamhet med benämningen Musikens hus.

Värdebeskrivning

Församlingshemmet och S:t Persgården har särskilt kulturvärde. Församlingshemmet kan berätta om kyrkans sociala arbete under 1900–talet. Byggnaden uppfördes i början av 1900–talet efter ritningar av Gustaf Ankarcrona och har dessutom exteriört mycket höga utformningsmässiga och materialmässiga kvaliteter. Byggnadens karaktär samspelar med flera av de andra offentligt anknutna byggnaderna som ritades av Ankarcrona i anslutning till Kyrkudden kring sekelskiftet år 1900 och är således mycket viktig för platsens karaktär. S:t Persgården som ritades av Gunnar Mattsson är ett gott exempel på postmodernistisk arkitektur i Leksand som samspelar både med äldre karaktärsbyggnader och det kulturhistoriskt värdefulla landskapet kring Kyrkallén. Den kan också berätta om hur kyrkoväsendets sociala verksamheter förändrades efter den moderna epoken 1930–1980. Byggnaden är har dessutom höga utformningsmässiga kvaliteter med bland annat ett mycket tunt och stilfullt yttertak.

Värden/var varsam med – Församlingshemmet:

• Byggnadens befintliga stomme, form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintlig utformning beträffande takmaterial samt befintliga skorstenar.
  
• Befintlig utformning beträffande fasadmaterial, samt byggnadens befintliga fasadkomposition och färgsättning, faluröd och bruten vit.
  
• Befintlig utformning beträffande byggnadens sockel.
  
• Befintlig utformning på snickerier så som knutlådor, fönsteromfattningar, vindskivor och takutsprång.
  
• Befintlig utformning på byggnadsanknutna målerier.
  
• Befintliga fönster.
  
• Befintliga farstukvistar och ytterdörrar i väster och söder.
  

Värden/var varsam med – S:t Persgården:

• Byggnadens befintliga form, byggnadshöjd, takform och takvinkel.
  
• Befintlig utformning beträffande takets tjocklek, takmaterial samt befintliga skorstenar.
  
• Befintlig utformning beträffande byggnadens fasadmaterial, färgsättning och fasadkomposition.
  
• Befintlig utformning beträffande fönster och dörrar.
  
• Befintlig utformning och färgsättning beträffande balkongen/terrassen mot kyrkallén.

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.