Byggnader nationalromantik och dalaromantik i Noret

Välbevarade nationalromantiska eller dalaromantiska sommarnöjen på Noret berättar om Leksandsbygdens betydelse som turistort under 1900–talet och bedöms därför ha kulturvärden.

Under 1800–talet nådde industrialiseringen Dalarna. Efter hand ersattes böndernas timmerhusbyggande av nya tekniker, och den folkliga timmerhustraditionen avtog. Mot sekelskiftet år 1900 väcktes främst bland stadsbor och kulturpersonligheter ett nytt intresse för den äldre bondekulturens olika uttryck, däribland dräktskick, sånger och musik, traditioner och byggnadskultur. Många faktorer låg till grund för detta, däribland nationalstatens framväxt, en ökad urbanisering och världsutställningar i nationalismens förtecken. Övre Dalarna kom att föreställas som ett genuint reliktområde över det gamla Sverige, och många turister begav sig till bland annat Leksand för att uppleva den kultur som på andra platser betraktades som bortglömd eller utdöd. Med tiden kom kulturpersonligheter och förmögna stadsbor att bygga påkostade sommarnöjen och konstnärshem på natursköna platser i bygden. Kring sekelskiftet år 1900 och vidare under 1900–talets första hälft uppfördes flera sommarnöjen i nationalromantisk – eller dalaromantisk stil runt om på Noret, i synnerhet kring de tallskogsbevuxna sluttningarna kring Käringberget. Nationalromantiken som arkitekturstil hade sin storhetsperiod i Sverige under decennierna efter sekelskiftet år 1900. Nationalromantisk arkitektur kännetecknas ofta av en vurm för traditionella och hantverksmässigt framställda material. Stor inspiration hämtades från den brittiska arts– and craftsrörelsen, som i motreaktion på vad som upplevdes som ett allt för icke–originellt och stilfixerat 1800–tal förespråkade en tillbakablick mot enkelt hantverk och materialens inneboende skönhet. I Leksandsbygden är det även vanligt med former tagna ur och tolkade genom det tidiga 1900–talets idealbild av det äldre bondesamhället i Dalarna, varför stilen kanske snarare bör betecknas som »dalaromantisk«. Redan på de tidigaste av sommarnöjen och villor återfanns detaljer hämtade från den dåvarande idealbilden av det äldre bondesamhällets byggnadskultur – trelufts blyspröjsade fönster av samma typ som på Östnorsstugan på Skansen, fönsterluckor, komplicerade kronskorstenar, vindflöjlar, en uppsjö av träfasader med blottlagt timmer, stavspån och locklistpanel, rödfärg, klovtak och diverse historiskt återblickande allmogefarstukvistar. Samtidigt förekom även avvikelser från det traditionella byggnadskicket beträffande form och storlek. Exempelvis förekom flera takvarianter som aldrig traditionellt nyttjats i Övre Dalarnas byggnadskick – däribland mansardtak, tälttak och säteritak.

Byggnader nationalromantik och dalaromantik i Noret

Värdebeskrivning

Välbevarade nationalromantiska eller dalaromantiska sommarnöjen på Noret berättar om Leksandsbygdens betydelse som turistort under 1900–talet och bedöms därför ha kulturvärden. Välbevarade byggnader som antingen har en tydlig nationalromantisk eller dalaromantisk karaktär kan berätta om hur den nationalromantiska stilen kom att nyttjas och anpassas till Leksandsbygden och bedöms ha särskilt kulturvärde. Det samma gäller för byggnader som på ett mycket tydligt vis återspeglar Norets ställning som turistort, exempelvis i form av Gästishärbret.

Värden/var varsam med:

• Befintliga timmerstommar och träpaneler.
  
• Befintlig färgsättning och utformning beträffande fasader och detaljer – rödfärgade, ofärgade eller tjärade fasader, faluröda knutskallar, faluröda eller vita vindskivor och brädfodringar kring fönster. Befintliga ockragula fasadfält.
  
• Befintliga grundmurar i natursten samt grundmurar med rundade stenar infällda i en betongsockel (bruksmur).
  
• Byggnadernas befintliga takformer, takvinklar och takmaterial i form av en– eller tvåkupigt lertegel. Befintliga krusade kontursågade vindskivor där de förekommer.
  
• Olika varianter av kronskorstenar, samt enklare vitputsade koniska skorstenar.
  
• Befintliga fönster med trä– eller blyspröjs. Profilerade fönsteröverstycken och fönsteromfattningar där de förekommer. Befintlig färgsättning av fönsterbågar och detaljer kring fönster, kromoxidgröna eller ljust pariserblå. Befintliga fönsterluckor.
  
• Befintliga äldre perspektivfönster med träkarm på byggnader uppförda efter 1940.
  
• Befintliga trädörrar exempelvis med rombmönster. Allmogeinspirerade farstukvistar med rundsvarvade hörnstolpar eller kontursågade hörnstöd. Rosmotiv på farstukvistarnas triangelfält där de förekommer. Befintliga trädörrar med sidoluft på byggnader uppförda efter 1940.
  
• Befintlig utformning beträffande belysningsarmaturer.
  
• Trädgårdsmiljöer med tillhörande terrasseringar, bruksmurar, staketstolpar, järnstaket, grindar och järnanordningar. Befintlig karaktär beträffande tallskogsbevuxna naturtomter.
  
• Sandstensbeläggning och sandstensdetaljer på farstukvistar och i villaträdgårdar, exempelvis i form av belagda stigar och uteplatser.
  
• Timmer– och rotvirkesportaler samt gärdsgårdar. Trägrindar i anslutning till gärdsgårdar.

Karta över kulturmiljöer

I kartan kan du ta del av rapporterna för de olika byarna eller områdena. Du kan även se rekommendationer och riktlinjer genom att söka efter en fastighet eller leta dig fram i kartan.

Teckenförklaring till kartan

Kulturmiljökartan redovisar en klassificering av miljöer och bebyggelse enligt följande:

• Röda områden markerar större landskapsavsnitt och bebyggelseområden med kulturvärden eller mycket höga kulturvärden. Värdebärande egenskaper inom dessa områden kan exempelvis vara byggnaders färgsättning, skala och form, sammanhållen byggnadshöjd eller jordbrukslandskapets öppna och hävdade karaktär.
• Lila områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha kulturvärden.
• Blå områden markerar gårdar, byggnader, odlings- eller betesmark och bebyggelseområden som bedöms ha särskilt kulturvärde.

Viktigt om bedömningar

Den inventering som ligger till grund för detta kulturmiljöprogram är översiktlig och inkluderar i detalj endast den bebyggelse som bedömts som välbevarad, och/eller representativ för en berättelse som är viktig eller framträdande i Leksands kommun.

De värden som listas på hemsidan och i rapporten utgör ett kunskapsunderlag och är inte juridiskt bindande. Prövningen av de kulturvärden som konstateras i förhållande till en given förändringsprocess sköts av kommunen i exempelvis bygglovsärenden eller detaljplanering. Kommunen är enligt Plan och bygglagen (2010:900) den part som är ansvarig för att göra avvägningar mellan olika allmänna och enskilda intressen.

Du kan läsa mer om planeringsprocessen och avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen i Plan och bygglagen, eller på Boverkets hemsida PBL Kunskapsbanken, där lagen förklaras mer ingående och tydligt i sitt sammanhang.

Plan och bygglagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Boverkets PBL Kunskapsbanken Länk till annan webbplats.